Vårt Göteborgs äventyr....

Ett äventyr kan man visst kalla det vi hade igår. Men det är ett sådant äventyr jag aldrig vill göra om igen.

Dagen startade bra med en massa förberdelser inför resan till Göteborg och Lisebergs julmarknad. Vi gjorde en liten matsäck till oss själva och ungarna. Kollade så vi hade med varma kläder och extra ombyte till barnen. Körde och handlade det sista vi behövde, tog ut pengar och tankade bilen. Kl 12.30 kom mina föräldrar och syster som planerat och vi lastade in Nellies sulky i deras bil. Med andra ord flöt allt på bra. Efter ca 20 min somnade jag och båda ungarna och vi sov i ca 1½ timme. Stackars Kenneth fick prata med sig själv medan han körde.

När jag väl vaknade så hade vi kommit så långt som ca 3 mil utanför Göteborg och allt såg fortfarande bra ut. Min pappa körde före oss och nu började förväntningarna stiga inför den stundade julmarkanden.

Helt plötsligt svänger min älskade pappa av på en helt annan avfart än den vi hade förväntat oss. Tanken var att han ville komma in bakvägen till Liseberg och slippa den mesta av tränglsen och köerna. Tanken var god men oj vad fel det hela blev. Vi hade inget val utan följde glatt efter honom i tron om att han visste vart han var på väg, för det visste inte vi. När vi kört en liten stund insåg vi att pappa inte heller visste vart han var på väg. Men situationen var fortfarande under kontroll, vi var i utkanten av Göteborg och skulle bara hitta till motorvägen igen så vi kunde ta rätt avfart in till Liseberg.

Hitta till motorvägen var tydligen inte det lättaste så vi körde in mot centrum i hopp om att finna skyltar som skulle leda oss mot Liseberg. Jodå, till centrum kom vi, mitt inne i smeten. Men att sedan komma ut därifrån var minst sagt inte det lättaste. Skyltar till Liseberg existerade inte, inte heller skyltar till Scandinavium eller Svenska mässan. Långt om länge så hittade vi en person att fråga, inte för att det hjälpte så mycket. Vi var uppe på spårvagnsspår och körde och med tanke på hur konstigt folk kollade på oss så skulle vi inte vara där och köra med bil.

Vid detta laget hade vi fattat en bra stund att vi var vilse i Göteborg och ingen visste åt vilket håll Liseberg låg nånstans. Hitta massa skyltar till olika torg, hisingen, guldheden osv men inte till Liseberg. Vi var vid Saluhallen, Feskekörkan och snurrade. Under färden pratade vi med 4-5 olika personer som alla gav olika förslag hur man tar sig dit vi ville. Lägg till då en rastlös 3½ åring som inte ville sitta i bilen, folk som springer som myror över gatorna och knuten i min mage blir bara större och större. Tankar om att vi aldrig kommer hitta ut ur stan börjar komma. Stressen från Kenneth och pappa är oundvikligt. Kenneth och jag börjar prata om att om vi bara hitta till E6:an så kör vi hem direkt. Men mamma är fast besluten om att gå på marknaden, bara vi httar dit.

Ca 1½ timme senare får vi ett bra tips av en person som leder oss rakt på vägen till Liseberg. Så fort vi ser den efterlängtade skylten börjar det kännas lite bättre men planer på att gå på marknaden har Kenneth och jag redan lagt åt sidan. Nu är det mat, toa och sträcka på benen som gäller och därefter hemfärd. Mörkret har börjat lägga sig och tanken på att leta parkering känns inte så lockande och orken har tagit slut. Men så klart hamnar vi en bilkö som verkar oändlig men vi är i alla fall på rätt väg. När vi suttit i en bilkö i ca 20 min så lossnar det och vi närmar oss målet. Men parkeringen är så gott som full och vi fortsätter tills vi säkert kan stanna till vid en vägkant.

Förklarar läget för mina föräldrar som fortfarande vill gå in på julmarknaden, Malin har precis som vi gett upp och vill hem. Efter några diskussioner så bestämmer vi oss för att allihop bege oss hemåt. Då var kl 16.30 och vi har oavbrutet suttit i bilen sedan 12.30.

Känslan av lätthet när vi väl är på motorvägen igen är obeskrivbar!! Vi stannar till vid en folktom restaurang och går på toa, gör blöjbyte och äter lite. Sedan beger vi oss hemåt. Casper som inte sagt ett pip sedan vi begav oss hemifrån kl 12.30 blir med en gång väldigt rastlös och börjar skrika. Det gör han i ca 20 min tills han somnade. Sov i ca 30 min, vaknar och börjar skrika igen. Och höll på nästan hela vägen hem. Alla timmar i bilen gör sig nu påminnda.

Kl 18.30 var vi äntligen hemma och det kändes helt underbart! Lastade av alla grejor från bilarna och sade hejdå till mamma, pappa och Malin och sedan var det bara att ta det lugnt, sätta sig i soffan och pusta ut.

Tänk vad krångligt det kan bli av att bara ta en avfart fel....

kram kram